.

Jag har aldrig varit mycket för sötsurt. Att komma hem och se mina underbara nära och kära var sött, nu känns det jävligt surt. Det blir liksom för mycket lycka följt av lika mycket sorg nästan, att ibland kan jag känna att man fan hade vart better of without!

Det är som värst direkt efter man lämnat de man tycker om. Som att rycka av ett plåster fort, det gör ont som fan först men sen lugnar det sig. När man varit utan dem ett tag blir det mindre påtagligt och man lär sig att klara sig bättre själv.. ända tills… man bokar en resa hem igen eller får besök. Då slår längtan till som en våg och genast är det som att börja riva upp sår igen.

Så igår & idag är jag i snabb-avrycknings-fasen, i total smärta och saknad. Hoppas att det snart blir bättre när jag kommer på andra tankar. Vilket självklart inte betyder att jag saknar mindre, det gör bara mindre ont.

Var något så oerhört ensam igår. Idag tillbaka på jobbet känns det okej- kul att återse vissa!

Efter jobbet ska jag hänga med min saknade vän lena, laga mat & fixa internet hem! X Kors i taket! X

Sen ska jag bjuda på smaskigheter från semestern/cypern här i blåwgen, kul va :)