.

Detta för mig in på lärare man haft på senare tid. Jag tänker –om de också bara visste. Jag var långt ifrån den skarpaste kniven i lådan då, om man säger så, det visste både de och jag. Men ändå, såhär i efterhand så tänker jag att det kanske gick bättre, för båda parter, än vi faktiskt trodde.

Jag hade engelska med Jill (läs; Djill) och senare med han som gillade baseball(?), var ganska rolig & hade sin son med sig någongång- va hette han nu igen? Båda två måste ha tyckt att jag verkade allmänt ointresserad, tror jag. & dryg, kanske. Vi hade tråkiga böcker, fick ointressanta uppgifter. Jag har för mig att vi hade vikarie för Jill någongång- när jag skulle läsa högt ur en text och gjorde det med ganska snygg brittisk accent, så gott jag kunde. hon blev så arg. Varför blev hon arg? Jag läste ju som Jill, eller som britterna för all del. Texten i sig kanske inte intresserade mig egentligen, men om det var att prova lite dialekter som fick mig att ta till mig kunskapen- vad var det att bli arg för?
Hur som helst, så skulle de allihop bara veta att jag sedan flyttade till irland & att jag ALDRIG blivit ”misstagen” för att vara svensk. med hjälp av lite amerikansk, lite brittisk och senare irländsk dialekt- kanske inte alltid helt felfritt – men så himla mycket bättre än typ; - hellöu, ajjm fråmm sviden änd aj vudd lajk ö kopp of coffi. Eller typ såhär

Sedan kommer vi till spanskan. Även där  hade jag många gånger kunnat göra bättre ifrån mig, tror jag. Men hur det än gick då eller vad lektionerna betytt för mig, så har spanskan och vad jag gjort med den nu, kommit att bli det mest betydelsefulla i mitt liv hittills. Det var i spanien jag fick vara helt självständig för första gången i mitt liv. Jag har aldrig varit så rädd & ensam förr någonsin.  Och så kan ni ju lägga till hjärtesorg på det,  tiden efter ett tufft förhållande när man inte är så kaxig.
Men i och med att what doesn’t kill you makes you stronger (ja,- här var det ju alltså inte frågan om liv eller död på riktigt- men ni förstår vad jag menar) så har jag blivit den jag är idag. Fuerte (som betyder stark & kraftfull) lagade mig då. Och jag hade ALDRIG fått chansen att göra den resan om jag inte hade läst spanska. Att jag sedan lärde mig spanska på riktigt på köpet, väl där, det tar jag som en bonus . Cred ska de ha dock, Maruka & Isabel, för allt tjat om glosor&grammatik- en bra grund är liksom grunden till allt bra ;)

(och när jag extraknäckte som spansk-vikarie så märkte jag minsann att det är där allt börjar, det är där man knäcker koden. Det är det som leder till riktig förståelse sen, och inte bara härmningar & rabbel. Sen är det bara mod och finlir kvar till att kunna på riktigt- ville bara inflika det.)

Jag läste latin med Leif. Han må vara den virrigaste & knäppaste läraren jag någonsin haft- men ack så kul vi hade. Skrattade både med & åt honom. Kanske var det för att vi alla visste om att detta var ett språk som vi aldrig skulle behöva lära oss att verkligen tala, som vi inte tog det helt & hållet på allvar? Kanske var det snarare en kurs i språkhistoria eller historia över huvud taget. På tv häromdagen visades ett frågesportprogram, där frågan (kommer inte ihåg exakt hur den löd,men iaf) hade att göra med citatet ”et tu, brute?”- och hade jag faktiskt inte suttit av tiden i dendär pyttelilla salen där vi hade latin- så hade jag nog inte vetat att det var vad man tror att ceasar sa till sin ”vän” brutus, när brutus och gänget knivhögg ceasar till döds. Även du, brutus? Schysst polare.


Ibland undrar jag varför jag valde att läsa så mycket språk. Kanske var det helt enkelt för att man fick resa. Borta bra- bättre än skolsalar & lektioner iaf.  Det var på den tiden skolan fick ordna gruppresor för eleverna, man betalade en billig penning & så vips! –hade man ett stort gäng reskamrater, boende fixat,  gratis  tolk & guider med sig- bättre än man någonsin kunnat ordna det själv. Ja, nog utnyttjade man systemet då- Vi åkte till Tyskland, Spanien och Italien. Hade det inte varit för dessa resor- hade jag kanske aldrig utvecklat mitt i princip största intresse?!
Tänk om jag genom uteslutningsmetoden ( ja- jag var ju inge vidare på matte, historia,fysik, kemi, hemkunskap, biologi, teknik eller musik- so what’s left?) fick denhär rollen i mitt liv? Big thanks i så fall.


Till sist, så läste jag tyska med Kenta, var nog rätt besvärlig. Kommer ihåg att min telefon ringde mest hela tiden och att vi flamsade en hel massa. jag hade ju lektionerna ihop med alexandra och sen mest en massa killar- inte konstigt. Vi åkte till berlin och var mest tuffa & olydiga.

Och nu bär det av igen, till tyskland. Jag hoppas att jag lärde mig något på den tiden iaf. The story continues....