.

Jag drömde om dig i natt. Ett ofrivilligt möte, eller vem försöker vi lura. En chock, omedelbar ilska – eller en försvarsmekanism av att först inte våga känna efter. Kan inte riktigt beskriva hur det kändes. Lite som när många klara färger blandas men resultatet blir svårdefinierat. Det var så mycket som rusade genom mitt huvud, hjärta och själ, att jag inte märkte att jag stannat, och bara stod där.
Förvånad själv över mitt agerande, som av en högre kraft, jag själv maktlös. Jag vet inte om det var ansträngningen att inte reagera som gjorde att jag skakade, eller om det var just det jag gjorde-, och skakningarna var själva reaktionen. Gråt. Alla delar av mig intog något slags krisläge- tårar brände, svårt att andas. Jag frös och svettades, benen blev till gelé. Hjärtat slog så hårt & fort att det gjorde ont, och jag blev rädd att det skulle stanna. Svindel. Som att vara höjdrädd och bara vilja hålla i sig, samtidigt som jag ville flyga därifrån.
Helt plötsligt gick jag omkring bland en massa stora gråa höghus. Jag vet ärligt talat inte om jag letade efter dig eller gömde mig. Det var bara en känsla av total stress, varesig jag jagade eller jagades. Vi möttes igen, lika ledsna som vi var glada.  till slut, och allt bara brast. Då vaknade jag.
Med förtvivlad hemlängtan, och enorm lättnad över att vara 200 mil hemifrån.
Och jag är lika rädd inför den dagen, som jag är rädd att den inte skulle komma.