.

jag läste precis om sorgliga saker. 
började tänka på gamla farbröder som beställer 1 kopp kaffe & 1 tårtbit, försiktigt viker ihop sina skinnhandskar & lägger sin hatt på stolen bredvid. och sen bara sitter där & tuggar långsamt, som om förmiddagen skulle gå fortare då.

en liten vit undulat i en bur som brukade ha en kompis som kliade henne i nacken & kuttrade brevid henne på pinnen. som dog sen, & nu är hon ensam bara för att inte människorna som satte dem där från början orkar bry sig & tycker att hon stökar ner.

gamla gosedjur på en kall vind som bara egentligen finns till endast för att man ska krama dem & tycka om dem. som glöms bort sen.

att det blir kallt när hösten&vintern kommer, och alla som inte har någonstans att krypa upp med en filt i en varm soffa, utan måste lägga tidningar på marken & sitta där.

när man tänker på någon, allt påminner om den, man tycker att musik man hör stämmer in precis- men man vet att den personen inte tänker på en själv, eller ens reagerar över musiken.

ankor som fastnar med benen i isen när dammen fryser på vintern.

någon man tycker om dör & man glömde visa hur mycket man tyckte om den.

att man inte kan laga en trasig människa. som inte förstår hur fin den egentligen är.





lite såhär va.

so. it's september, baby!