.

thåts

här hemma är jag ingenting.

förut kunde folk liksom bli imponerade. det var härligt. först var jag ung och, -oj, redan ute i världen! sedan blev jag bra på språk, wow! Man var exotisk & snygg för att man var svensk. jobbade på hotell & var helt plötsligt folks mamma, översättare, doktor, guide osv. de var tacksamma.

jobbade i bar & träffade folk som var i paradiset på semester & ville ha vårt liv.

besteg berg, undersökte grottor, simmade med sjölejon, åkte på roadtrips, fångade vågor(iaf ibland ;)

..& det var liksom vardagsmat att verkligen leva livet.

Nu är det bara vardag, mat, sömn & jobb.

som vilken annan svennebanan som helst här jobbar man och sliter utan att riktigt få någonting gjort.

Här hemma är jag plötsligt ingenting.

Jag jobbar på hotell, och vad ser man där? jo- folk som är ute och reser. människor från hela världen & man undrar, precis som folk brukade undra om mig, vart de kommer ifrån & vart de är på väg.

Jag har blivit en iakttagare nu, kontra iakttagen. imponeras istället för imponerar.

deprimerande att känna att man liksom går bakåt i utvecklingen.

i'm an attention whore.

detta är en uthärdelse.

anna! det är typ nu jag skulle, om jag kunde, göra en video till dig! saknar liksom dethär, när vardagen var underbar jävla vardag. OCH SUSHI!

♥

Du är underbar. <3

jag tror det är en period, en period man måste gå igenom för att kanske kunna upskatta dom bra stunderna. duvet. det suger när man väl är där, men det är så mycket värt det när det där lilla kommer som gör en glad. de jag menar du är inte fast i att bara imponeras, du kommer imponera och du kanske redan imponerar. ;)



du imponerar på mig ialla fall.