.

idag var det underbart väder, och små fina vågor i hamnen. vi gick dit för att spela alfapet och kolla på när anna, linda, linn & johan surfade. jag tog varken med mig bräda eller våtdräkt, för jag är ju skadad, så jag ska ju absolut inte ut i vattnet. kan ju knappt ens ligga på mage i sängen liksom.

jag kunde inte hålla mig.

gav mig ut på bic-brädan, i endast bikini och annas rev-skor. det var så jävla skönt i vattnet. jag kom underfund med att jag kunde paddla någorlunda om jag tog ett stort andetag och höll lugnorna fulla med luft, och sedan stannade upp och andades ut medans jag satte mig upp på brädan så att inte revbenen skulle ligga emot.
brädan var knappt vaxad, och jag är inte van att surfa utan våtdräkt heller, så det var halt.
(speciellt också efter att en inoljad melissa strax därinnan hade provlegat på brädan med sin in-oljade beach-body)
jag tog 3 vågor! och jag mådde SÅ bra just då, just där! så jävla skönt å få komma ut igen.

men sen..

kom jag upp på stranden, kunde knappt bära brädan upp (den är ju inte fjäderlätt den brädan direkt) och än mindre få av mig revskorna. när jag skulle lägga mig ner på stranden och sträcka ut mig, så kändes det som att en tyngd på typ ett ton tyngde ner min bröstkorg. jag fick svårt att andas och bara att prata var en kraftansträngning. haltade hem ca 10 meter bakom tjejerna, för jag kunde inte hålla deras takt. varje gång jag sätter ner en fot i ett steg så hugger det i revbenen.

jag var ganska koncentrerad på att just GÅ, när det kommer en idiot cyklandes i världens fart rakt emot mig. jag kliver åt sidan, men han svänger åt samma håll som för att på riktigt, med avsikt köra på mig! jag stannar. han stannar 1 cm framför mig. jag mumlar "perdon" och kliver åt sidan, lagom irriterad.
haltar ikapp tjejerna å dom ba; hallå-varför hälsade du inte? ja ba; va- vem vare?
JO. då vare min CHEF, som jag precis skrivit till och frågat om jag ska jobba ikväll (behöver verkligen jobba), men han svarade- nej kankse imorgon (alltså känns det ganska viktigt för mig att göra ett bra intryck på honom så att han VILL att jag ska jobba) PIIINSAMT.

jag fick ångest å tänkte att det är väl inte så jävla konstigt om man som chef inte vill ha personal jobbandes i sin bar som inte ens HÄLSAR på en på gatan. så jag skrev ett sms till honom där jag förklarade att, haha-såg dig inte på cykeln, ursäkta att jag inte hälsade! och han svarade lite senare, lite lagom bittert; no pasa nada... ciao.
(alltså typ; lugnt- tjarrå)
så vi får väl se hur mina chanser ser ut att få jobba i framtiden.. bittert, men men.

jag fick iaf surfa!!! :D
lite bilder från idag:






trots smärta - en grym dag! å ikväll kan det nog bli ett par kalla.....

hee,hee. ciao.