.

Det var så fint igår. Vi red och det var som om Witte fattade
att jag skulle åka bort och därför gick extra  fint bara för å
retas med mig. Jag kommer sakna honom så mycket.
och naturen med den friska luften, och lugnet.

Vi swishade fram längs landsvägarna och i skogen utan problem.
(eller, problem är det ju alltid med honom,men anmärkningsvärt lite)
När mörkret kom var han inte särskilt rädd heller. Han klev på och
nynnade sin vanliga melodi medans jag värmde händerna i
manen och den nya lena pälsen som börjar komma nu.

Usch, mysiga mysiga djur. I hate good bye's.
Jag säger det igen. Älskade Älg