.

• vid första anblick så ser alt. 3 bäst ut. men- balkong behövs inte på vintern- den är dyrast- tvätta kan jag göra på tvätt-o-mat (jag gillar INTE källare). +HEMSK inredning. fast- det fanns inte så mycket bilder, så aknkse är det svårt att bedöma.

• nästa grej är att alt. 2 ser väldigt prisvärt ut. större än nr 1, men billigare. ingen hall tyvärr. stora fönster, dock groundfloor. (vet inte varför jag inte vill- men jag tänker att folk kan go å glo in, tror jag)

• alt nr 1, som inte såg mkt ut för världen vid första judgement, däremot; är ljust- har "separat" hall, ligger högt, & är inte så personligt möblerat. man vill ju gärna sätta sin egen prägel. Fint hus, dock är den allra allra minst..
  
  

God morgon.

Jag måste nog vara lite mano. Idag vaknade jag, pigg & glad innan klockan ringde. Jag myste till det med julkalendern på SVT play medan jag poppade mina vitaminpiller. (vitaminer är viktigt på vintern! annars blir man blek grå och ledsen. -ja- blekare, gråare och ledsnare, då kanske.)

När jag var klar och skulle gå ut genom min lägenhetsdörr, så stod där en liten tomte! Precis utanför, en såndär ihålig chokladtomte inslagen i foliepapper. Vad förvånad & glad jag blev.
Var i tid så jag behövde inte cykla som en virvelvind utan trampade på i sakta mak längs floden, och såg staden vakna till liva (haha, cheesy, but true) 
Kom till jobbet, tog en kopp kaffe & lite frukost. Och gissa vad som står vid min dator- om inte en liten chokladtomte till. (karma? give surprise, get surprise? tihim.)

Hihi. Ibland gör så lite så mycket. Mitt humör eller allmäntillstånd må gå upp och ner med stora marginaler, men så mycket man uppskattar att bli glad, när man just varit lite ledsen.

vill ge lite extra cred till sis & maji. Fina cheyer.

Ha en jättebra dag!

Jag drömde om dig i natt. Ett ofrivilligt möte, eller vem försöker vi lura. En chock, omedelbar ilska – eller en försvarsmekanism av att först inte våga känna efter. Kan inte riktigt beskriva hur det kändes. Lite som när många klara färger blandas men resultatet blir svårdefinierat. Det var så mycket som rusade genom mitt huvud, hjärta och själ, att jag inte märkte att jag stannat, och bara stod där.
Förvånad själv över mitt agerande, som av en högre kraft, jag själv maktlös. Jag vet inte om det var ansträngningen att inte reagera som gjorde att jag skakade, eller om det var just det jag gjorde-, och skakningarna var själva reaktionen. Gråt. Alla delar av mig intog något slags krisläge- tårar brände, svårt att andas. Jag frös och svettades, benen blev till gelé. Hjärtat slog så hårt & fort att det gjorde ont, och jag blev rädd att det skulle stanna. Svindel. Som att vara höjdrädd och bara vilja hålla i sig, samtidigt som jag ville flyga därifrån.
Helt plötsligt gick jag omkring bland en massa stora gråa höghus. Jag vet ärligt talat inte om jag letade efter dig eller gömde mig. Det var bara en känsla av total stress, varesig jag jagade eller jagades. Vi möttes igen, lika ledsna som vi var glada.  till slut, och allt bara brast. Då vaknade jag.
Med förtvivlad hemlängtan, och enorm lättnad över att vara 200 mil hemifrån.
Och jag är lika rädd inför den dagen, som jag är rädd att den inte skulle komma.